de som säger till en trästolpe: ’Du är min far’ och till en sten: ’Du har fött mig.’ De vänder ryggen mot mig, inte ansiktet, men när olyckan kommer ropar de: ’Kom och rädda oss!’
dessa som säga till trästycket: »Du är min fader», och säga till stenen: »Du har fött mig.» Ty de vända ryggen till mig och icke ansiktet; men när olycka är på färde, ropa de: »Upp och fräls oss!»
de som säger till trästycket: "Du är min fader", och till stenen: "Du har fött mig". Ty de vänder ryggen mot mig och inte ansiktet. Men i olyckans tid ropar de: Stå upp och rädda oss!
de som säger till trästycket: ”Du är min far”, och till stenen: ”Du har fött mig”. De vänder ryggen mot mig och inte ansiktet. Men i olyckans tid ropar de: ”Res dig och rädda oss!”
Precis som en tjuv tagen på bar gärning ska Israel stå där med skam tillsammans med sina furstar, präster och profeter. De kallar en trästolpe för far och en uthuggen sten för mor. Men ändå ber de till mig om hjälp när det verkligen kniper.